Nu är gossen hemma

Självklart fick Linton med ballonger när han kom hem. Glömde dock fotografera så det fick bli en efterbild.

Idag har vi varit hemma i nästan tre veckor. Solen lyser där ute och vi slappar här inne. Idag ska jag handla lite vackert gräs till rabatten, slänga kartonger och frigolit på tippen, plantera blommorna i rabatten, måla dörrkarmar och njuta av dagen.

För er som inte är inne på mitt instagramkonto så har vi döpt lillebror till Linton. Det är Lennox som har valt namnet och han och vi är väldigt nöjda. Linton DJ 🙂

Flygresan hem gick över förväntan. Pojkarna sov nästan igenom båda resorna, pigga och glada när de väl var vakna. Sista flygresan från Doha var Linton ledsen när vi kom in i flyget och när vi skulle landa. Men det var hanterbart. Han var nog rätt trött på resandet vi det laget. Vår vän kom och hämtade oss vid flygplatsen och körde hem trötta gänget. Väl hemma möts vi av balloger som Lennox önskat, Samirs syrra med barn och Lennox och Lintons gudföräldrar var där med. Så härligt att få se bekanta ansikten 🙂 De hade även fyllt upp kylskåpet, fixat mat som bara gick att värma. Så lyxigt och skönt!

Glädjen när de såg Pinkfong på flygplatsen.

Så här fick man se ut när vi reste hem.

Sen har vi tagit en dag i taget här hemma. De första dagarna både i Seoul och i Sverige har varit omtumlande. Det är mycket känslor, nya rutiner att komma in i, lära känna varandra, och försöka komma ur jetlag. Nu tre veckor efter känner jag att vi har börjat landa i den nya familjen vi har. Linton har varit helt fantastisk på att anpassa dig. Sover nätterna igenom, somnar på ett kick. Går runt och undersöker och leker. Han har varit lite rädd för Samir men det släpper mer och mer och nu kan även Samir ha honom själv lite kortare stunder. Nu får Samir både natta, mata honom och byta blöja osv, men jag är nummer ett.

Linton och Lennox lär med känna varandra. De är väldigt fina med varandra, ibland går det vilt till, ibland har de dragkamp om en leksak, mest leker de var för sig, men det blir mer och mer samspel mellan dem. Lennox och Linton tycker om att krama varandra, ge varandra pussar. Lennox kommer ofta fram till linton och klappar på hans huvud och tittar kärleksfullt. När de badar har de som roligast. De är som två vilda sjölejon. Lennox är väldigt beskyddande av sin bror både mot oss och andra. Man måste vara snäll!!!

Lennox och Linton i lekrummet på hotellet.

Bilresan hem från Kws.

Linton suger åt sig språket så snabbt. Han kan redan säga; dä, ok, dricka, mat, tack, nej, Linton, Lelle (Lennox) Ommo (mormor), akta dig. Eftersom Linton är en sångfågel så har han redan lärt sig alla rörelser till de kända barnsångerna och han kan sjunga hela lilla snigel och lite på andra med. Där har vi en bra ingång till att lära sig svenska. Han vill verklige kommunicera och suger åt sig allt vi säger. Vi styrker med teckenspråk men han är snabbar med ord.

Den Linton vi lärt känna på denna korta tid är en väldigt glad pojke, ständigt leende, bestämd och är inte rädd att visa sina känslor, en snuttisgosse som älskar sin filt och kudde och mysa, han älskar musik och kan massa rörelser, tycker om att bygga och vara ute på lekplatsen. Ute är nog bäst av allt i världen 🙂 och vi får inte glömma att bada, de e med livet. Han är en väldigt mysig och snäll gosse, ett stort hjärta har han.

Så mitt i allt detta så har vi även flytten till bostaden mitt emot oss. Vi trodde vi skulle ha hunnit flytta tills Linton kom, men så fick vi åka under sommaren. Huset gick inte att tacka nej till då det är drömläget och vi behöver större boende. Så nu är vi full igång med flytten. Tak och lov är det nära och Linton är där varje dag och vänjer sig vid nya huset. Det blir inte lika stor förändring då det är i på samma gata.

Tur väl är både jag och Samir hemma. Ovanvåningen är målad och nästan helt klar, fattas lister. Känns så mycket fräschare. I morgon kommer en stor beställning från ikea med säng, garderober och dyl. Vi flyttar in på lördag och vi har i stort sett det mesta klart. I morgon ska vi köra bort allt skräp och städa rent och sen är vi redo. Ska bli så skönt att få ett större boende och egen trädgård, något som Lennox länge önskat sig. Han är ju vår lilla trädgårdsnisse som älskar allt med växter.

Om ni undrar hur vi orkat med all renovering, flytt, packning samtidigt som vi precis kommit hem med Linton. Ja, det har faktiskt gått, halvt panik de första dagarna när vi försökte få ihop en plan. Flytten går lixom inte att komma undan så det är bara att ta tag och göra det 🙂 Samir har fixat med målandet och allt i ovanvåningen och min syster son Hagge gjorde mega jobb med att spackla och väva alla rum, räddande ängeln och jag har fixat allt ute med hjälp av pappa och Lennox. Sen har jag mest varit med barnen då Linton inte lämnar mig ur sikte. Jag har kunnat påta lite i rabatten där framme när barnen lekt och sen har jag gjort en del när de somnat för kvällen. Det har mest varit en massa lek på lekplatsen eller vara hemma och leka med leksakerna där. Lennox och Linton har alltid en massa projekt på gång.

Men asså detta barn. Linton gör verkligen vår familj komplett. Han är en glädjespridare och vi ser hur han verkligen njuter detta barn. Lennox är så stolt över sin bror. De är bara så fina mot varandra. Jag känner mig så välsignad att få ha denna fina familj. Ska bli spännande vad framtiden bär.

Bukchon hanok village

En fördel med att turista i dessa tider är att det är väldigt lite folk på de populära turistmålen. När vi tog oss upp till Hanok Village så var det knappt en kotte där. Det är första gången vi var där. Förra gången vi var i Seoul hittade vi inte riktigt dit, men nu blev det av. Jag som älskar fina dörrar var i extas. Blev många bilder. Väldigt mysigt att strosa runt där. Vi besökte även vårt mathak som vi åt på många gånger när vi hämtade Lennox. Blev glada när vi såg att de två små tanterna var kvar och som de uppvaktade Lennox 🙂

Träff med fosterföräldrarna

Kom på att det var ett tag sen jag skrev här. Vi har hunnit med en hel del sen domstolen. Lennox har fått träffa sina fosterföräldrar. Vi bokade en träff på KWS där vår caseworker var med så vi kunde förstå varandra. Det var ett sådant fin möte 🙂

Lennox hade sett fram emot att få träffa dem och visst kände han igen dem. Han var lite nervös så han hade en massa energi och busade runt. Vi fick visa Lennox bilderbok från från årets bilder. Vi berättade allt möjligt om hur han har haft det, intressen osv. Han vågade ge dem en massa kramar som han hoppades att han skulle våga göra. Så fint! Jag var helt berörd av hela träffen och man såg att de var stolta över honom och de uppskattade att få se honom igen. Jag hoppas vi kan få träffa dem om några år igen. Han har verkligen haft de bästa fosterföräldrar man kan ha. Deras kärlek som strålar när de ser Lennox är så fin och vi är evigt tacksamma för den tid han hade hos dem.

Man är alltid lite nervös inför en sådan träff. Hur ska Lennox reagera? Men Lennox var så tydlig med att han ville göra detta och det var rätt val. Han var så glad att han fick träffa dem. Självklart fick han hans favorit snacks av dem. De känner honom väl 🙂 Tog inte lång tid innan han ätit upp allt 🙂

Efter det så tog vi en Gangnamn-tur. Hittade två mysiga fik och åkte till COX-mall och tog lite turist bild framför händerna Gangnam style 🙂 Jag hittade en väldigt fin pekbok till Lennox och lillebror på koreanska. Så den ska vi träna på när vi kommer hem 🙂

Är vi halvvägs på resan nu?

Så, då har snart tre veckor passerat. Den sista veckan ute i det fria gick undan, men samtidigt känns det som vi hunnit med väldigt mycket. I förgår var vi på domstolen. För en gångs skulle så kände vi oss ganska lugna. Första gången var vi galet nervösa, men vi visste ju vad som väntade oss. Det gick riktigt snabbt för alla och jag tror vi var där inne i ca 5-10 min. Vi fick frågor om hur det var att resa under Corona och hur karantän var med Lennox. Hur det har varit att uppfostra Lennox, hur träffen med lillebror gick, varför vi valde att adoptera fler barn, och varför vi valde att adoptera från Sydkorea. Efter domstolsmötet så tog vi den klassiska familjebilden utanför domstolen och en gruppbild med hela svenska adoptionsklanen.

Nu är det bara att vänta på att domen vinner laga kraft. Jag hoppas att det går undan. När vi adopterade Lennox fick vi ju vänta runt fyra veckor. Nu kanske vi har tur och bara behöver vänta två veckor. Men vi får se. Nästa tisdag ska vi i alla fall träffa Lennox fostermamma på KWS en timme. Jag ser fram emot det och även Lennox. Ingen aning hur han kommer att reagera, men vi får se. Han vill träffa henne och då får han det. Dagen efter så ska vi träffa Lillebror igen. Sen har vi många tomma dagar att fylla med aktiviteter innan vi har vår sista träff med lillebror som blir om två veckor på fredag. Vet inte om det är då överlämningen sker eller om det blir senare.

Vi har det i alla fall väldigt bra här i stan. Hotellet är mkt bättre än Somerset (och det var vi väldigt nöjda med). Det är Närmare till de jag vill ha närmare till 🙂 lekplatser på baksidan och en park på framsidan. Bra matställen och maten på hotellet är riktigt bra. Jag har en del ställen jag vill hinna med och besöka innan vi åker hem. En tur till parken Hangang nere vid Han River, BTS pop-up store i Gangnam (helt i extas att jag ska få dit, kommer säkert bli av med massa pengar där, vill köpa så mycket), jag vill till lite leksaks och barnklädersaffärer, lite roliga kaféer, Bukchon Hanok Village, Alive museum.

Ja, vi har att göra här och vi njuter av vår ”semester” i Seoul. Klagar inte allt för mycket på värmen, det är härligt att få riktig sommarvärme som det inte riktigt har varit i Sverige, men samtidigt är rysligt varmt vissa dagar och klibbigt så man knappt orkar va ute. Men för det mesta så är det helt perfekt. Ikväll ska vi äta på hotellets restaurang. Vi är trötta så vi orkar inte ta oss någonstans. Ha det gott så återkommer jag om några dagar 😊

 

Träffen med lillebror

Så har vi haft den där efterlängtade träffen med lillebror. Lennox och vi var så exalterade och förväntansfulle, lite nervösa och magen bubblade.

Denna gång fick vi åka upp till våning fyra där de har två nya lekrum man kan träffa barnen i. Vi var tidiga så vi satt där inne och väntade. Lennox lekte mest så klart. Sen kom de, lillebror gav oss världen leende så fort han såg oss men som förvandlades till världens tårar. Han fattade direkt att något annorlunda var på g, lille vännen. Men ett stort tack till den otroligt professionella personalen som kom på hur vi skulle göra för att det skulle kännas tryggare för lillebror så kom han igång och blygheten släppte. Han fattade tycke för Lennox direkt och gick som en svans efter Lennox. Vilka stora ögon av nyfikenhet lillebror hade när Lennox sprang runt i rummet som ett yrväder :). De satte igång och leka direkt och lillebror gav saker till Lennox hela tiden. Sen började det släppa lite för mig med och jag fick ge honom lite leksaksmat och byggklossar. Han tittade nyfiket på mig och när jag lekte med Lennox. Små leende kom hela tiden. Samir var den som det tog längs tid att han slappande av för, men när Lennox började kasta bollar i huvudet på Samir och han spexade till det så fick även han små leenden. Det kändes väldigt fint!

Det blev många samtal med fostermamman som jag klickade med direkt. Vi var alla överens efter vad vi såg med Lennox och lillebror och när vi pratade om deras personligheter, intressen osv att de är såååå lika. Jisses! De är kopior! Lika varandra tycker vi dem är med 🙂 Jag var helt varm inombords när jag såg hur fint de lekte tillsammans så direkt. Det var magiska band som drog dem samman.

Lennox berättade att när lillebror började gråta som höll han med på att börja gråta. Jag sa att det gjorde vi alla och så blev Lennox glad att vi alla kände likadant. Han tyckte att lillebror var den finaste i hela världen. Ingen är finare än honom. Asså jag dör ju av kärlek när Lennox säger så. När jag frågade honom vad som var roligast, bäst med träffen så sa han att det bästa var att han gjorde lillebror glad. Ja, jag behöver inte mer än så för att flyga upp bland molnen i lyckorus.

Men lillebror har väldigt stark anknytning till sin fostermamma, vilket vi är otroligt tacksamma att de har ett så stark band mellan dem. Men vi förbereder oss på att det eventuellt kommer bli ett svårt överlämnande. Vi kan ha fel, men jag tror att det blir många tårar för lillebror och även oss andra. Han är ju även nästan två år och då är man lite mer medveten om vad som sker. Samma som Lennox så är lillebror en väldigt klipsk, smart pojke. Men vi har tre träffar kvar och jag hoppas vi kan hinna bonda lite mer då.

Vår caseworker/social worker på KWS var helt rörd när hon såg bandet mellan oss och Lennox. Hon sa att det bästa i hennes yrke är när barnen kommer tillbaka för att träffa sina syskon. Då kan hon få se hur de har det och det ger henne en massa glad energi. Blev själv rörd när jag såg hur berörd hon var när hon såg Lennox busa med Samir på golvet, och när de båda skrattade för fullt.

Ja, det var träffen med lillebror. Känslosam dag. Så idag  har vi en lugn slappedag. Vi var så galet trötta igår efter träffen och vi kände att vi måste ta en lugn dag idag. Så det blir massa bad i poolen, ut och äta lite god mat och glass. Handla lite mer snabbmat i affären och bada lite till.

Om två dagar har vi domstol

En snabb uppdate.

I morgon är det tre dagar kvar och fy fören vad skönt det ska bli att få komma ut!!! Det har gått över förväntan denna karantän. Hoppas det är min första och sista i mitt liv. Vi har aldrig längtat så mkt efter varm mat, en kall öl och att få röra på oss fritt.

Tack vare Samirs jobbarkompis så fick vi hjälp med att beställa lite godis o dricka. Vi behövde bara nått som fick dagarna att bli lite mer spännande. Räddaren i nöden!!!🥰

Men ja, det kommer bli tre segar dagar. Fy vad vi längtar!!!!

Då var vi i Seoul

Hej!

Nu är vi äntligen i Seoul, Sydkorea. Vi åkte i fredags förra veckan och idag är det lördag. Vi har då varit med om ett äventyr för att komma till vårt hotell där vi nu sitter i karantän i 15 dagar.

Flygresan gick riktigt bra, det var väldigt folktomt på flygplatserna och flygen var typ halvtomma. Resan från Köpenhamn till Doha var en del av flyget helt tomt, så det var lätt att gå upp och röra på sig. Vi fastnade på den tomma delen och satt där länge och snackade med en av våra nya adoptivvänner. Resan från Doha till Seoul var det lite fler passagerare men då var det dags att försöka sova. Lennox somnade på ett kick och sov hela resan. Han vaknade upp glad och berömde sig själv hur bra och länge han sov. Lennox älskar att flyga och hade det hur bra som helt. Inte ett ena klagomål eller gnäll från honom på hela resan.

Sen kom den spännande biten när vi anlände till Seoul. Jag och en annan i vårt adoptionsgäng blev misstänkta för Corona då vi hade förhöjd temp (37.4 och 37.1) Efter det fick vi spendera runt 7 timmar på flygplatsen. Massa väntan, test av Corona, mer väntan, ingen som kunde bra engelska så vi kunde förstå vad som skulle hända, en massa papper vi skulle fylla i, mer förvirring, stress, varmt och svettig och ansiktsmasker som var hemska. Samir, Lennox och hennes man anmälde sig sjuka de med för att vi inte skulle splittras. Annars hade vi suttit i helt olika hotell vid detta lagret. Till sist fick vi komma till ett hotell där vi trodde vi skulle vara på i 15 dagar, men tidigt på morgonen efter en natts sömn så ringde de oss och sa att våra test visat negativa och vi skulle ut från hotellet om en timme (får inte glömma att här ville de dela på mig o Samir, massa tjat och till sist fick vi vara i samma rum). Men lika förvirrade igen så fick vi packa ihop våra väskor och hoppa på bussen (en långsam busstur som tog hela förmiddagen). Sen fick vi komma till hotellet där vi skulle vara. Massa papper igen att fylla i och återigen ville de sära på oss. Jag och Samir tänkte att Lennox kommer få panik om vi inte är tillsammans. Massa tjat och bråk igen, men till sist gick de med på det. Jag förstår deras anledning att de vill dela på alla om det skulle vara så att någon hade Corona. Men det är ju inte så att vi som familj kommer dela på oss, vi håller ihop vad som än händer och för Lennox skull så är vi så tacksamma att vi fick vara tillsammans dessa 15 dagar. Det är bra om man kan visa upp på papper att man faktisk är gifta, då går det lättare. Lennox som knappt fått i sig någon mat och stått ut med massa väntan bröt till sist ihop. En av personalen där var så gullig och samlade ihop en påse med gottis och mat till Lennox då jag sa att han knappt fått nått att äta. Även om det varit kämpigt, stressig till 100, och vi fått kämpa för att hålla ihop så vet vi att de bara gör sitt jobb. Personalen här har hjälpt oss lite extra under våra dagar på hotellet, skickat upp extra gottis till Lennox och även till oss.

Så jag kan säga så här, det var faktiskt skönt att få sitta i karantän efter den pärsen. Det är inte så jobbigt att sitta i hotellrummet som vi inte få lämna. Vi har det rätt skönt och underhåller oss så gott vi kan. Vi har 7 dagar kvar 🙂

Vi får mat kl 8, 12 och 18. Då ringer de på dörren och utanför ligger vår mat. Efter middagen så ska soporna ut som vi lägger i en speciell påse som ska sprayas ordentligt med desinfektionsspray. Maten är dagens höjdpunkt. Det är helt ok mat, kul och prova på lite ny mat. Finns det något man kan klaga på så är det våra demonstranter utanför hotellet. Ja, vi har ett gäng demonstranter som börjar demonstrera runt 9-18 varje dag. Non-stop! De spela i stort sett samma låt på replay och skriker mellan varven, ibland slår de på nån kastull (låter som det). Det gå inte att ha fönstren öppna, men ändå hör vi dem bra. Man vänjer sig, men det finns säkert nån här inne som får panik av ljuden. Vi tror de demonsterar att detta är ett hotell för utlänningar som ev kan ha corona. Typ. Men deras sånger låter väldigt patriotiskt och rätt svängigt. Lägger ut ljudet på instagram. Igår hade de en extra stor demonstration och då sa vi till Lennox att de kom för att fira honom. Snacka om att han blev glad! -De vifta på flaggorna för mig mamma! Han tycker om dem och musiken så de e bra 🙂

Så om 7 dagar så får vi ta bussen/taxi till flygplatsen och sen vidare till vårt hotell, ev direkt till vårt hotell som vi ska vara i resten av vår vistelse i Seoul. Det blir en träff med lillebror innan det är dags för domstol den 16 juni. Sen kommer vi ev få träffa honom en gång i veckan fram till domen träder i kraft.

Det finns inte så mkt kul att ta kort på just nu. Mer kommer när vi kommer ut.

Lennox som saknat cola fick en pepsi och var så glad.

Mycket plats är det inte där vi bor, men vi klara oss bra. Vi trivs bra här!

Trötta pojkar påväg till nästa hotell

Första hotellet vi var på.

Bara att vänja sig. Dessa måste vi ha på oss så fort vi är utanför hotellrummet.

Det är ödsligt på flygplatserna

Vi väntar på tåget som ska ta oss till Kastrup

Tosselilla med familjen

Tosselilla leverera! När vi var små åkte vi nog dit ofta. Älskade att vara där som liten och älskar det fortfarande.

Massa karuseller för Lennox att åka på och även om det var mycket folk så kändes det inte som det när vi var där. Inga köer knappt till karusellerna. Bra fikaställen man kunde sitta vid. Badet var roligt och lagom. Vi var där från elva till runt halv sex och då hade vi inte hunnit med allt.

Lennox hade så roligt där och vi kommer definitivt åka dit igen.

Morfar levde sig in när han körde bilen med Lennox. Lennox ville inte alls köra bilen utan bara sitta bredvid och njuta. Och Morfar vet hur man lever sig in, hehe! Min pappa har fortfarande barnasinnet kvar. Han är helt klart den busigaste pappan i världen och nu busigaste morfar.

Lennox kusiner tog oss på en båttur och jag blev imponerad hur duktiga de var på att både styra och trampa. Lennox tyckte det var spännande att åka båten.

En härlig dag med min fina familj. Lyckligt lottad!

Den är färggladan!!

Lennox ville visa sin nya väska vi köpte från Hm. Han är helt kär och den är ju Lennox stil helt rakt igenom. Den följer med som leksaksväska till Seoul. Helt prefekt storlek!

Sova över hos mormor och morfar

Min och Lennox första semestervecka så åkte vi hem till mormor och morfar och sovde över. Lennox fick prova att cykla själv en lång runda med oss. Har tränat cykelregler med honom hela våren så han var redo och han var så duktig. Vi var ute i 1 timme och cyklade och han cyklade på för fullt. Väldigt stolt liten kille.

Lennox älskar att vara hos sin moror och morfar. Så fort morfar vaknade så sprang Lennox till honom. Började med sin dagliga varför och slutade väl inte att fråga ut morfar tills jag lyckades dra mig upp ur sängen.

Tror de fick ta lite semester när vi åkte hem. Är man inte van att svara på frågor så blir man det när Lennox har varit hos en 🙂 Han är en vad de mest frågvisa ungen jag träffat på. Få klarar av att svara tills han är nöjd.

Var tvungen att ta kort på de otroligt fina rosorna.